"Jag ska bara duscha", sa jag till mamma när jag kom hem från min syster nedanför backen. Vi ska på barnkalas och jag skulle vara inne i duschen för en halvtimme sen. Nu ska vi åka om mindre än tio minuter medan jag sitter och skriver det här.
Jag tror jag fortfarande tycker det är kul att utmana tiden, se hur långt man kan gå, eller är jag fortfarande kvar i trotsåldern?
10.13.2012
10.05.2012
Petite Mado och hennes drömmande på äventyr
Från att ha gått till obehagliga drömmer och nästan rädsla för att
somna, längtar jag varje kväll till min säng och att få komma ut på nya drömmande
äventyr. Mamma påstår att jag mår bra nu, på riktigt och det tror jag
att jag gör. Jag mår fanimej bra! Jag skulle nog klä mina drömmar i ord
som fantastiskt konstiga.
Igår drömde jag att en bekant till mig som sjunger i ett reggae band skulle köra en solo konsert på Latino Midsommar. Han skulle uppträda på den största scenen och istället för en drop i bakgrunden var det en oändlig grön gräskulle och på den låg ett stort lejon men den maffigaste mannen jag sett. (Jag kollar väldigt mycket på naturprogram och är det något jag har lärt mig är det att lejon inte orkar bry sig så mycket efter de har glufsat i sin en halv gnu och att krokodiler ligger med vidöppet gap för att sänka kroppstemperaturen. Ja, jag försöker imponera lite).
Han presenterade lejonet som "The Lion of Judah" därefter började han spela Bobby McFerrin - Don't Worry, Be Happy.
Inatt drömde jag att jag hade sex med en nära vän till mig som hade satt upp övervakningskameror i hans rum, filmat hela händelsen och lagt ut klippet på Youtube. Jag blev inte arg, för jag tyckte att sexet var bra och trodde att ingen skulle kunna lista ut att det var jag. Tror jag kände mig lite som The Phantom of the Opera - mystisk!
Fantastiskt konstigt!
Igår drömde jag att en bekant till mig som sjunger i ett reggae band skulle köra en solo konsert på Latino Midsommar. Han skulle uppträda på den största scenen och istället för en drop i bakgrunden var det en oändlig grön gräskulle och på den låg ett stort lejon men den maffigaste mannen jag sett. (Jag kollar väldigt mycket på naturprogram och är det något jag har lärt mig är det att lejon inte orkar bry sig så mycket efter de har glufsat i sin en halv gnu och att krokodiler ligger med vidöppet gap för att sänka kroppstemperaturen. Ja, jag försöker imponera lite).
Han presenterade lejonet som "The Lion of Judah" därefter började han spela Bobby McFerrin - Don't Worry, Be Happy.
Inatt drömde jag att jag hade sex med en nära vän till mig som hade satt upp övervakningskameror i hans rum, filmat hela händelsen och lagt ut klippet på Youtube. Jag blev inte arg, för jag tyckte att sexet var bra och trodde att ingen skulle kunna lista ut att det var jag. Tror jag kände mig lite som The Phantom of the Opera - mystisk!
Fantastiskt konstigt!
10.04.2012
10.02.2012
9.10.2012
Vad gör man inte för att hålla det man tycker om tätt intill?
Jag har äntligen lyckats få träningssuget tillbaka och jag nästan studsar upp ur sängen när jag vaknar. Det händer endast om jag orkar blinka mer än ungefär 25 gånger och det är ju inte varje morgon precis.
Väl ute smyger känslan av att vara fit for fight fram och i mina sjukt hurtiga träningskläder hoppar "fucking" in mellan for och fight vilket får mig att gå fortare än fort och raskare än raskt.
Alltid musik! Aldrig utan musik! Morgonpasset om jag går riktigt tidigt och Christer, din vän i etern, om jag väljer att gå under dagen. Men det finns inget bättre än att gunga fram till reggae, man känner sig lugn och snabb på samma gång. Wicked combination, jag lovar!
De rundor jag går består väldigt mycket av raksträckor och på dessa raksträckor får jag någon fixering av att gå om folk, som är flera hundra meter framför mig. De personer jag då utmanar är oftast någon äldre dam med träningsstavar som släpar lite extra i marken eller en man med en kasse full av matvaror på väg hem från butiken. Jag vet inte varför det blir så, kanske för att alla sportiga ungdomar just då är i skolan eller för att jag helt enkelt ser det som en simpel match att möta de som är långsammare än mig själv?
Men igår hände något som aldrig hänt förut. I en av de rundor jag går passerar jag ett ålderdomshem som ligger i en ljuvlig miljö och ut kommer en ung man i nedgångna löparskor, jeans och en axelremsväska som studsade emot rumpan så den nästan kändes svävande. Han hinner lite före mig i backen som leder till en ganska lång raksträcka och jag började tänka ut om jag skulle gå om honom så fort som möjligt för att ha det gjort eller om jag skulle ge honom lite försprång trots allt.
Det jag inte tänkte på då var att han var nästintill TVÅ meter lång och jag 160cm, vilket jag definitivt borde ha tänkt på. För hans långa ben gick ifrån mina korta på bara några sekunder och när jag äntligen kände att jag var honom hack i häl tittade han på klockan och börja springa, fort! Jag kommer på mig själv sakta ner, sträcka ut och grimasera den där bitch-vad-fan-hände-där-minen (jag har en sån, den äger).
Jag försökte tänka på något annat och kom upp i min vanliga gångtakt. Ungefär en halvtimme senare när jag nådde den sista långa raksträckan ser jag henne. Den äldre kvinnan med släpande träningsstavar och denna gång var hon längre bort än vad jag hoppats på. Jag suckade eller rättare sagt stönade fram "jag orkar inte" ganska högt och inte heller orkade jag bry mig om någon hörde mig. Ändå var det som om kvinnan gjorde det, för just då gick hon över ett övergångsställe till andra sidan och då kan man inte tävla längre.
Jag tackade gudarna, världen och framför allt henne över att hon svängde av. Fastän jag inte orkade tävla med någon den sista sträckan lyckades jag gå om en trött mamma med barnvagn och en man som haltade. Därefter sprang jag den sista biten för att ge tillbaka till den två meter långa mannen, även om han inte såg. Allt för att behålla mitt träningssug!
Väl ute smyger känslan av att vara fit for fight fram och i mina sjukt hurtiga träningskläder hoppar "fucking" in mellan for och fight vilket får mig att gå fortare än fort och raskare än raskt.
Alltid musik! Aldrig utan musik! Morgonpasset om jag går riktigt tidigt och Christer, din vän i etern, om jag väljer att gå under dagen. Men det finns inget bättre än att gunga fram till reggae, man känner sig lugn och snabb på samma gång. Wicked combination, jag lovar!
De rundor jag går består väldigt mycket av raksträckor och på dessa raksträckor får jag någon fixering av att gå om folk, som är flera hundra meter framför mig. De personer jag då utmanar är oftast någon äldre dam med träningsstavar som släpar lite extra i marken eller en man med en kasse full av matvaror på väg hem från butiken. Jag vet inte varför det blir så, kanske för att alla sportiga ungdomar just då är i skolan eller för att jag helt enkelt ser det som en simpel match att möta de som är långsammare än mig själv?
Men igår hände något som aldrig hänt förut. I en av de rundor jag går passerar jag ett ålderdomshem som ligger i en ljuvlig miljö och ut kommer en ung man i nedgångna löparskor, jeans och en axelremsväska som studsade emot rumpan så den nästan kändes svävande. Han hinner lite före mig i backen som leder till en ganska lång raksträcka och jag började tänka ut om jag skulle gå om honom så fort som möjligt för att ha det gjort eller om jag skulle ge honom lite försprång trots allt.
Det jag inte tänkte på då var att han var nästintill TVÅ meter lång och jag 160cm, vilket jag definitivt borde ha tänkt på. För hans långa ben gick ifrån mina korta på bara några sekunder och när jag äntligen kände att jag var honom hack i häl tittade han på klockan och börja springa, fort! Jag kommer på mig själv sakta ner, sträcka ut och grimasera den där bitch-vad-fan-hände-där-minen (jag har en sån, den äger).
Jag försökte tänka på något annat och kom upp i min vanliga gångtakt. Ungefär en halvtimme senare när jag nådde den sista långa raksträckan ser jag henne. Den äldre kvinnan med släpande träningsstavar och denna gång var hon längre bort än vad jag hoppats på. Jag suckade eller rättare sagt stönade fram "jag orkar inte" ganska högt och inte heller orkade jag bry mig om någon hörde mig. Ändå var det som om kvinnan gjorde det, för just då gick hon över ett övergångsställe till andra sidan och då kan man inte tävla längre.
Jag tackade gudarna, världen och framför allt henne över att hon svängde av. Fastän jag inte orkade tävla med någon den sista sträckan lyckades jag gå om en trött mamma med barnvagn och en man som haltade. Därefter sprang jag den sista biten för att ge tillbaka till den två meter långa mannen, även om han inte såg. Allt för att behålla mitt träningssug!
9.01.2012
Magiskt, Men Tragiskt
Bild: A Beautiful Living
Har ni träffat någon som liknar en kändis och sedan bestämt för att ragga upp den personen? Det hände mig nyligen och jag tog med mig känslan hem av att jag diskuterat D'Angelo med Håkan Hellström.
Det slog mig några minuter efter vi hade skakat hand. Det bruna lockiga håret, de tunna men ändå välformade läpparna och en blå vänlig blick. Inte för att glömma dialekten. För en stund förvandlades killen från Lerum till min ungdomskärlek.
Det började bli allt svårare att inte tänka på Håkan när jag tittade på honom och att säga rätt namn fick mig att Du:a honom istället.
Raggar man tillslut för att personen liknar någon man egentligen skulle vilja ha? Jag tror att jag gjorde det och i efterhand känner jag mig dum. För jag gav nog mitt nummer till "Håkan" (i hopp om att bli bekanta) mer än till honom ifall D'Angelo skulle komma till Stockholm en gång till.
Jag sa aldrig något till honom om vart mina tankar snurrade den kvällen, men jag har lärt mig att det inte är en bra idé att ragga på en look-a-like...
8.31.2012
8.21.2012
Tåg.36
Att han var tänd på, enligt honom, en "RÅ SNYGG" brud blev inte längre något privat. Inte heller att han hade bestämt sig efter några om och men att lägga in en stöt eller två, utan allt blev mer som lokaltågets egna biktbås - öppen att lyssna på för tågets alla passagerare.
Och att hon hade "typ sex killar stalkandes efter sig" gjorde så att hans steg framåt alltmer började likna ett frågetecken och därmed några steg bakåt. Tröstorden från hans långhåriga kompis mittemot, som för övrigt satsade på dreadlocks innan sommaren, gjorde så att huvudpersonens mungipor strävande upp mot taket.
- Men vem vill ha en stalker liksom?
Med andra ord:
- Det är dig hon vill ha!
Huvudpersonen med fjärilar i magen eller fjärilar lite längre ner, försökte hålla tillbaka sitt nöjda leende då han insåg att segern var hans. Allt han väntade på var en bekräftelse från sin reskamrat, kanske bästa vän, att han var tillräckligt snygg för att satsa och då han fick den - SCORE!
En resa in till stan utan varken musik eller bok gör biktbåsen allt synligare, då gäller det att ta emot från de högljudda.
Ta plats. Ta på er öronen. Dörrarna stängs!
Och att hon hade "typ sex killar stalkandes efter sig" gjorde så att hans steg framåt alltmer började likna ett frågetecken och därmed några steg bakåt. Tröstorden från hans långhåriga kompis mittemot, som för övrigt satsade på dreadlocks innan sommaren, gjorde så att huvudpersonens mungipor strävande upp mot taket.
- Men vem vill ha en stalker liksom?
Med andra ord:
- Det är dig hon vill ha!
Huvudpersonen med fjärilar i magen eller fjärilar lite längre ner, försökte hålla tillbaka sitt nöjda leende då han insåg att segern var hans. Allt han väntade på var en bekräftelse från sin reskamrat, kanske bästa vän, att han var tillräckligt snygg för att satsa och då han fick den - SCORE!
En resa in till stan utan varken musik eller bok gör biktbåsen allt synligare, då gäller det att ta emot från de högljudda.
Ta plats. Ta på er öronen. Dörrarna stängs!
8.20.2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)